Quid vis - Kort sagt

När barnbarnspojken var med morfar på Skansen blev det ordväxling i rulltrappan. Pojken gick ner för den långa rulltrappan och kom först ner, klev av rulltrappan, stod och väntade på att morfar skulle komma ner. Högst upp stod morfar med packningen. (De hade studerat fåglar med fågelkikaren). När morfar hade hunnit en bit ner i rulltrappan får han höra ett os av svordomar från rulltrappans nedre del.

 

En 50+man börjar svära, kalla den lilla pojken för ungjävel m m och svär åt den lilla pojken så det osar. Det var ganska sent på kvällen och just då var det folktomt. 50+aren såg inte morfar högst upp i rulltrappan.

 

Den lilla pojken blir livrädd och springer. När morfar kommer mitt i rulltrappan åker 50+plusaren uppåt i den andra rulltrappan. Strax innan de möts spänner morfar ögonen i 50+aren och höjer sin skolade röst och säger med ordentlig volym  åt 50+aren exakt samma ord som han själv nyss röt till den lilla pojken. 50+aren blir likblek i ansiktet av rädsla och springer upp för resten av rulltrappan och försvinner.

Vad modigt att skrämma vettet ur en liten pojke.

 
Fy skäms 50+gubbe, att svära åt ett litet barn.