Hoppat efter fjäder
Jag läste just en blogg om ”smeknamn” och att det var vanligt på 50-talet. Det får mig att tänka på Roffe med Pushen. Han var stans snyggaste kille och hade den häftigaste moppen. Att få åka med honom var något alldeles särskilt, då var man utvald. Av någon anledning kallades han också för Stoffe.
På den tiden gick man i skolan även på lördagar. Vi hade en lärarinna (frk Ors) i realskolan, som såg ut som ett vandrande tält. Hon hade en jättestor grå kappa och en liten hatt på sitt tunna hår. Hatten satt som fastgjuten på hennes huvud och manade oss elever till kommentarer av diverse slag. Av hänsyn så nämner jag inte hennes "smeknamn" för hon var en juste lärare.
En lördag i påsktider hade vi henne i fysik och hon misslyckades helt med att fånga vår uppmärksamhet. Den var helt och hållet riktad mot Stoffe. Han hade hittat en liten gul fjäder från ett påskris som stod i skolans korridor. Han roade sig med att blåsa på fjädern och när den började dala mot golvet så blåste han den uppåt igen.
Så fort fröken Ors vände sig mot svarta tavlan så blåste Stoffe på fjädern och när hon vände sig så väntade alla i klassen spänt på om fjädern skulle hinna dala ner till golvet. Till slut misslyckades Stoffe med fjäderblåsningen och fröken Ors kom på honom.
Det slutade med att Stoffe fick en hemanmärkning, som var det värsta man kunde få på den tiden. Den skulle skrivas på av bägge föräldrarna.
Vid det förtryckta, "anledning till hemanmärkning", stod följande:
Hoppat efter fjäder!
Undertecknat:
Många strängar
Den sykunninga (jag) har fått hedersuppdraget att tillverka kattöron och svans, så vi uppsökte ortens tygaffär. Åttaåringen föll genast för det lena leopartmönstrade pälstyget. Minimalt med tyg fick avklippas till svans och öron, för han tyckte att det var viktigare att gosedjuren fick ett rejält täcke där de låg i sin skokartong.
Att byta strängar på gitarren blev förstås också mitt uppdrag, varför vi uppsökte gitarrshopen i vår närmaste stad. Vi kom tillbaka till gitarrshopen efter en timme och då var strängarna bytta och gitarren hade fått ett nytt fodral som gick att hänga på ryggen.
Jag stod med ryggen vänd mot åttaåringen och skulle betala kalaset, när jag hör hur han tar upp gitarren ur fodralet och ger sig i slang med en annan kund i butiken. Du förstår sa han, jag ska bara kolla att det låter som det ska om strängarna.
Hur gör man då sa kunden och skrattade. Jag ska visa dig så åttaåringen. Man knäpper på översta och understa strängen och då ska det låta lika. Det hör jag på en gång. Det lät bra, hörde du det också? Ja då det hörde jag sa kunden. Alla utväxlade glittriga blickar med varandra.
Då såg jag att kunden var en av landets mest kända sångare och gitarrist som fått sig en lektion av den nöjda åttaåringen som stolt stegade iväg med gitarren på ryggen, som för övrigt täckte hela honom från topp till tå.
Aktiviteterna växlar mellan datorer, gitarrer, gosedjur och sagor hos den kreative åttaåringen som ger oss många härliga skratt.
Siden sammet trasa lump
Siden och dun.
I bland kommer man på bra saker när man sover.
Egna initiativ
att man inte ens hinner blinka.
Var hittade jag honom, om inte uppflugen i taket på boxarsäcken i farfarns hemmagym, i färd med att montera upp discolampan. Han höll inte ens i sig.
Vid förra besöket blev det ett jack i tummen. Nu höll jag andan tills dess att han klättrat ner.
Gossen och farfarn tog det med ro och blinkade åt varann.
Utmanad av Nalle
Börjar med bokstaven B
Slutar med bokstaven S
Busiga Björnen befaller bästisars bloggar
behandla bokstäver bra
berättande Bea
beskriver bäst bästisens bästis
Sinnliga söta Sivan
sms:ade sin
stora snygga Sverker
skämtande skyler
svekfulle Sverker Sivans sms
skroderar skrockfullt
skrovligt skrattande
Sinnliga Sivan surar sårat
spolar store starke skrytige Sverker
slipper skämten
Sverker sprider
Sinnliga Sivan ser
stilige sprintern Sven
spritter sjunger
själen skälver
stoppar sprintern Sven
stilige Sven
springer stoltserar skriker
Siv + Sven = sant
Jag utmanar
Nina på Johangården
Pauline på Gästgivaregården
frktjatlund
Minnen av glädje
Natten mellan den 14 nov och 15 nov är alltid en sådan natt. Idag den 15 nov gick ytterligare en mycket kär person bort, ut och upp och är borta för evigt.
Nu är jag helt utmattad av tankar, minnen och sömnbrist.
Jag glömmer dem aldrig och minnena är fyllda av glädje.
I evighet saknad
Ett besked på svararen: "kom fort han överlever inte helgen".
Jag höll hans hand och smekte hans panna. Jag såg ut genom fönstret och de första snöflingorna, stora och mjuka, dalade sakta från ovan och lade sig som ett mjukt täcke över allt. Bäddade in oss.
Jag viskade det i hans öra. Han öppnade ögonen för en sekund ur medvetslösheten. De strålade, något vackrare har jag aldrig sett. Han höjde handen till avsked och log mot oss. Sen försvann han ut och upp.
Till stjärnorna.
För alltid.
Det var idag, för längesen men ändå just i nuet.
Vissa människor lägger man märke till. De har en alldeles särskild utstrålning.
Karisma.
Han var en sådan människa.
Där han var, där ville alla vara.
Långa fingrar
Långa fingrar finns det på stan just nu. Det verkar som säsongen har börjat. Min utvalde är en flitig radiolyssnande och läsande person. Under sina många tågresor har han läst och lyssnat på radio och förstås jobbat med sin bärbara dator. I går skulle han åka en vända till huvudbiblioteket i Stockholm och hämta en bok som han stått på väntelista för. I barnbarnets ryggsäck som han lånat, hade han sin nyinköpta lilla radio med lurar. Radion var nyinköpt och fungerade på pendeln utan störningar och min utvalde var jätteglad för det. I god tid före Stockholm lade han ner radion i ytterfacket på ryggsäcken och drog ihop dragkedjan.
Han tog t-banan från Centralen till Odenplan, det var mitt i rusningstid och då brukar man stå som packade sillar i t-banevagnarna. Så här såg ryggsäcken ut när han klev av vid Odenplan. Facket var vidöppet och radion med fina dyra lurar var borta.
Tänk vilka olika sätt det finns att skaffa sig saker på. En del väljer ut och betalar och en del väljer ut och stjäl.
Min utvalde hade ett konstigt uttryck i ansiktet i går kväll. Han var ledsen och besviken.
Nu har ficktjuvesäsongen börjat i Stockholm, håll i väskorna!!
Fukt och lukt i mardrömshuset
Av amorösa skäl flyttade jag med den utvalde till en annan stadsdel i början av 90-talet. Jag kände inte någon där i det väderstrecket. Den utvalde var en mobil person kan man väl säga eftersom han rest (mellan tummen och pekfingret) så där ca 100.000 mil med tåg under de sista tolv åren och jag kände mig mer och mer isolerad på "fel" sida om stan. Det resulterade i att vi köpte oss ett annat hus på "rätt" sida om stan.
Vid ett tillfälle när jag skulle gå på lunch och öppnade dörren till min garderob i mitt arbetsrum så slog det en unken doft emot mig. Jag trodde det var fel på ventilationen på jobbet. Tanken var lite långsökt eftersom jag hade min arbetsplats i en av Stockholms modernaste byggnader och naturligtvis hade jag fel. Det var om min kappa som det luktade.
Det visade sig så småningom att huset vi köpt hade ingjutna reglar av tryckimpregnerat virke i bottenplattan vilket utvecklade en form påväxtbakterie och en vidrig unken doft som inte gick att bli av med. Den satte sig i håret i kläder och plastmuggar i möbler, den satt i hela oss.
När vi kom till Posten och skulle hämta ut försändelser så behövde vi ingen legitimation för de kände igen oss på lukten. På pendeltåget från Stockholm så kunde man lukta sig till vilka som var våra grannar för hela husområdet från 70-talet hade samma byggfel.
Det blev en tvist mellan oss och säljaren. Vi hävdade att de måste ha känt till lukten och de nekade. Det slutade med att vi fick rätt och Småhusskadenämnden stod för en del av kostnaden för sanering och säljaren fick stå för självrisken. Att vi inte själva kände lukten vid visningen berodde på att den var i februari och då fryser luktbakterien så att lukten inte känns. Dessutom minns jag att deras kaffebryggare var full med nybryggt kaffe när vi var på visning. Vårt nuvarande hus köpte vi på sommaren och gjorde en besiktning in i alla vrår.
Det var en tråkig historia både för köpare och säljare. Nu bor jag i alla fall på min riktiga sida om stan där familj och vänner finns. Den utvalde har också rotat sig här (av amorösa skäl).
Sömnlös
Nu är det tredje natten som jag vaknar före kl 04.00. Jag somnade vid 00.00 och vaknade med ett ryck strax före 04.00.
Kokade en kopp te löste korsord och nu kollar jag några bloggar.
Kan det verkligen ha ett samband med fullmånen? Jag var tvungen att gå ut i köket och titta ut genom fönstret. Mycket riktigt, månen lyser som en jättelampa på himlen och jag är vaken.
Så här är det ofta, sist jag inte kunde sova så var det också fullmåne.
Nu hör jag fler familjemedlemmar som är vakna. Kan vi vara påverkade av fullmånen?
Aktion på auktion
Mina sonsöner, åtta och sex år var på auktion idag. Med andan i halsen ringde åttaåringen och berättade att det fanns en skräplåda på auktionen där man fick ta saker gratis. Fattar du farmor, fattar du att de GER bort saker som är jättebra. Jag säger inte vad du ska få för då blir det ingen överraskning, men farfar får en utdragbar linjal. Jag hittade fina ljuslyktor också och dem ska jag ge bort i julklapp.
Jag svarade att då kan du väl ge en till farbror J.
Nej jag har köpt en tavla till honom som han ska få. Den är av tyg med plastram och så är det sydda bokstäver på den.
Ja ha, vad är det för bokstäver då?
Vänta lite så ska jag hämta den och läsa för dig vad det står.
Jag väntade och efter en stund kom han tillbaka till luren.
Så här står det farmor.
”Var dag är en snällsam gåva och en skimrande möjlighet”.
Eftersom jag är mamma till farbror J så tyckte jag att det var en fin present med ett fint budskap från en liten man till en lite äldre man.
Jag blev rörd och berörd av den lille mannens tankar. Han är min "snällsamma" gåva.
Lyftet
skulpturen "Lyftet" av Smålandskonstnären Henry Gustafsson
Han gick lös på stenen med blotta händerna, han vältrade dem, brottades med dem och tog livtag med dem djupt nere i deras hålor."
Ur Kung i stenriket av Wilhelm Moberg.