Quid vis - Kort sagt

I en blogg skriver en klok kvinna, att man alltid borde ha en anteckningsbok med sig så att man kan skriva ner sina intryck när andan faller på. Maken som är en idéspruta och föreläsare säger samma sak. Han säger ofta till mig att jag ska skriva upp/ner? det jag kommer på. Jag brukar raljera med mitt skarpa minne, men jag ger honom ändå rätt, man kan inte komma ihåg allt.


När jag läste En 62-årings blogg, där hon hade samma funderíngar så kom jag på att jag har ju faktiskt en minianteckningsblok (specialgjord av maken) i min handväska  och jag erkänner att den är  väl använd. Pennan är en liten läcker minipenna som jag fått i present av honom. När jag lägger den på tangentbordet som är bara ett år gammalt så ser jag att jag nött ut tangenterna K,L och M. Det får mig att tänka efter om det är bokstäver som är ofta återkommande eller är jag extra stark i högerhanden. I varje fall så är de bokstäverna betydelsefulla i mitt liv.


Att skriva är som att säkerhetskopiera innehållet i sin egen levande hårddisk när den börjar bli full. Man måste göra plats för att fylla på med nya intryck. Jag skulle med intresse ha läst vad mina förfäder hade för tankar, men då fanns det inte samma möjligheter att skriva som det finns nu.


Nu släktforskar vi och fantiserar om deras liv i stället.